Rakt opp i höjden...

...kommer falla ner, kommer falla tungt....(glöm inte sjunga på skånska)

Men det spelar mindre roll.

Livslistan är gjord, servetterna är sparade och inramade och det finns ingen återvändo.

Petter kör 1,5 m backside air i vert och jag kör 1 m dropp i miniramp.

Mesigt kan tyckas men du skall veta att den där bräddan rullar rätt snabbt med 178 cm skånska ovanpå.

Fram tills dess (finns en hel del på listan innan...) så tack Petter. Jag blir inspirerad.

Från praktikant till GATtare till omslagsflicka.

En resa på karriärstegen.

Det är inte alla som får pryda en kartong (inspirerad av min underbara vän Linda) från Godisboxen med självaste VDn på GAT.

Det måste ju vem som helst förstå. Så även Emma.

En bild som denna är viktiga för våra kunder men även för oss. Att få en kartong med godis, en personlig hälsning och två tummar upp är ju ett bevis på att man gjort ett fantastiskt bra jobb. Och det har Anders, Daniel och Jessica på Drytrend.com. Att vi dessutom får möjlighet att under tre veckor synas på kanal 5 är ju inte mindre uppskattat från vår sida.

Nu är det ju i ärlighetens namn så att vi har en väldigt platt organisation och att oavsett om man är "självaste" VD eller inte så har man lika stor del i de framsteg vi nu gör. För dessa framsteg gör vi tillsammans på GAT och tack vare våra underbara kunder.

Med prestigelösa medarbetare och högt i tak kommer man långt. Tillsammans.

Så Emma. Kasta stegen åt sidan. Praktikant eller inte. Studiemedel eller lön. Marknadsassistent eller VD. Spelar mindre roll. För jag uppskattade dina insatser precis lika mycket när du var hos oss och praktiserade som nu när du är anställd och pryder en kartong tillsammans med mig och flottig panna (måste vara kameran!).

Du har varit med under den resa som vi lyckats göra på kort tid och fram tills idag. Ser förhoppningsvis precis som jag möjligheterna med kunder såsom Drytrend som är offensiva och alerta men även den friska fläkt som nu sveper över lokalerna med nya ambitiösa medarbetare. Praktikanter eller inte. Hos oss är man en GATtare oavsett!

GAT (GÄÄÄT) på Kanal 5 - se och njut!

Blir stolt-vilka kandidater!

Sen som vanligt. Hur kan det komma sig att mina rangliga ben, mina blommiga resväska och min stressade kropp alltid stiger på tåget samtidigt som man säger "Dörrarna stängs"? Men det är som jag och min kära vän konstaterade under min förra resa till Stockholm - det har en tendens att alltid lösa sig och detta är just anledningen till att man fortsätter på samma sätt. Men, det ÄR stressande. Nästa gång lovar och svär jag att jag skall gå upp 10 minuter tidigare. Stackars taxichaufför. Rött ljus. Stressad skånska. Men fram kom jag, i tid.

Väl på plats i Stockholm hinner jag precis landa på Scandic Malmen på Söder när första kandidaten är på plats. Det är nu jag förstår varför vår kära byrå WonderBrand envisats med att jag och Petter skall vara med på bild. Och trots mängder av retusch av bilden på mig så måste det finnas någon likhet. Han kände igen mig från katalogen.

Efter tre inspirerade intervjuer, tre koppar Söder teblandning lutar jag mig då tillbaka och bara ler. För jag kan inget annat göra när jag ges möjlighet att välja mellan tre underbart ljuvliga kandidater som alla tre hoppas på att få börja arbeta som säljare hos oss på GAT. Vilken känsla. När en av dessa dessutom varit ute hos en av våra kunder och agerat kund gjorde mig minst sagt rörd. Eller när en annan lokaliserat de tomma ytor och kollat in varje län och vår täckning idag i aktuellt distrikt. Kommer med konkreta förslag om hur han skulle kunna förbättra samtidigt som att alla tre är ödmjuka för Per-Olof som man skall efterträda.

Imorgon är det dags igen. Fyra nya intervjuer. Fyra nya infallsvinklar och fyra nya svåra val.

Oavsett vem det än må bli så kommer det enbart bli ett nöje att introducera denna person till GAT. Emma, häng inte läpp. Nu kör vi så det ryker!

Prioritera. Det går inte att stava.

Och inte heller att uttala. Det låter så lätt när man hör ordet. Klingar så där fint i öronen och man ser hur personen framför artikulerar för att uttala detta ord med vördnad. Men jag, ja jag avskyr det. För hur kan man få något att låta så lätt men som är så svårt? För om det nu varit så lätt så borde väl jag ändå inte suttit här denna kväll och gjort allt för att kunna lyfta bläckpennan mot det pappret med den långa listan. Stryk. Flera gånger. Fram och tillbaka. Den listan som har för avsikt att bli kortare men som enbart blir längre och längre. Men jag har noterat en förändring. Punkterna blir mer och mer fokuserade på försäljning och mindre på besparingar. Som en av GATs delägare så ofta brukar säga "Det finns alltid mer att spara". Säkert men när har man hamnat i det läge där det inte längre är kul och inte värt all tid och energi? Oavsett så är trenden bruten. Negativt mot positivt. Historik mot framtid.

Igår besökte två studenter från Handels oss. Ville ställa lite frågor gällande verksamhet, marknad, mål, hot och styrkor...ja allt som hör ett skolexempel till. Stackare. Måste skrämt bort allt vad starta företag heter. Men det är ju faktiskt så det är. Det är inte hämtat från skolböckerna, det är verkligheten man arbetar med och denna kan man inte förutspå. När man frågade hur mycket av min tid som går åt till operativt arbete och planeringsarbete så var jag tvungen att le. 90/10. Inga bra tal. Inga tal som dyker upp i skolböckerna.

Men en vardag i mitt liv som egen företagare.

Men mitt bland alla dessa punkter på att-göra-listan måste jag ändå konstatera.

Det är förbannat kul.

MEN. Måste bara lyssna lite mer på Åsa. "Prioritera innan du går sönder." Så exakt nu skall jag:

1. Prioritera ett hett bad, dock inte bubbel. Bagaren äter ju inte sitt eget bröd sägs det ju.

2. Meddela min bundsförvant Gitta i samma situation att göra detsamma.

3. Tänka på hur länge killen till min hyresgäst förra helgen i Stockholm arbetade.

Egentligen har jag ju det ganska bra.

- Sälj så det ryker!

Underbara jag?

Idag har det varit en sådan där dag då ordet "chef" klingat förbaskat bra i mun.

Jag är chef.

Jag ÄR chef.

Så det så.

Och i all misär så kom då Posten...

Funderar och funderar på vad jag gjort för det paket som landade så fint på mitt skrivbord idag. Det kan ju inte vara för att jag lagar goda middagar när vi träffas.

- Nej det är aldrig min uppgift.

Det kan ju inte vara för att jag ger tydliga och raka råd.

- Nej, eftersom jag oftast resonerar samtidigt som jag ger råd så kan jag nog upplevas som förvirrad.

Det skulle däremot kunna vara för att jag äter fint det som bjuds och lyssnar och snurrar gärna till det MEN är det verkligen anledningen?

Oavsett så blev jag i alla fall mycket glad.

Visste du förresten att "käck" tillhör mitt favoritgodis?

Att tänka att ALLA var nakna gick helt enkelt inte!

Jaha då var det gjort. Det kom inget knäck men nog var jag nervös allt.

När jag dessutom inte hittade parkering och började känna stressen över att jag nog inte skulle kunna hinna till kl 13 så eskalerade min nervositet. Till sist på plats på Mässan Gata 18, in i hissen, av med telefonen, hälsar trevligt på tjejen i receptionen. Djupt andetag. Lugn Jessica.

Långa steg i  korridoren, ljudet av mina klackaskor som slår i golvet samtidigt som jag inte kan låta bli att le åt tanken att det hade varit kul att ta på mina vita gummiskor. Men min synliga tatuering får helt enkelt symbolisera den Jessica som inte vill placeras i ett för seriöst fack.

I loungen sitter Handelskammarens informationschef Robert Odenljung. Jag hälsar artigt med för och efternamn och avslutar givetvis med ett stolt "från GAT". Han såg ju riktigt mänsklig ut. Det här skulle nog gå bra. Bredvid Robert hittar jag Tomas Lindgren som representerar Eliasson & Lund. Han är där av precis samma anledning som mig. Vi skall representera Västsveriges små- och medelstora företagare och lyfta de frågor som vi känner är aktuella i vår roll som VD och ansvarig för företagets utveckling. Robert och Tomas är mitt inne i en diskussion om fordonsindustrin och jag passar på att ta mig en kopp av det där berömda kaffet som jag egentligen inte dricker. Robert rekommenderar mig att trycka på knappen "kaffe med bönor" och jag trycker lydigt på knappen samtidigt som jag tänker; jag vill ju ha mjölk!

För de som känner mig så vet man att mina linser har en förmåga att alltid vara defekta på ett eller annat sätt. Jag gnäller alltid över dessa. Därför skyller jag helt enkelt mina knapptryckningar på en värdelös optiker och ännu mer värdelösa linser. Jag står där och väntar på att koppen skall fyllas, är fortfarande lite orolig över hur detta skall gå utan mjölk men konstaterar snabbt att en stor svart kopp kaffe är kanske precis vad jag behöver. Tar min kopp och sätter min ner tillsammans med herrskapet. Lyssnar intresserat av vad som diskuteras samtidigt som att jag ser att kaffet sprutar borta på kaffemaskinen. Robert avbryter hans diskussion, springer med raska steg och hämtar en stor kanna och säger med ett leende "ja du jessica, du har redan fixat kaffe åt oss alla!" Där står jag med två kaffemuggar och en kanna kaffe och blir nervös av tanken att Marit Paulsen och Cecilia Malmström skall dricka "mitt" kaffe. Hjälp. Nu kom den där känslan igen. Lugn. Andas. Sätt dig ner och försök åtminstone att utstråla en enorm självsäkerhet och ett lugn.

Med min kaffekopp sätter jag mig ner i soffan och får strax hälsa på Johan som är VD för Handelskammaren. En mycket skärpt man som imponerar gång efter gång under kommande timme. Magnus Månsson (Semrén + Månsson) anländer och ger intrycket av att möte som dessa hör till vardagen. En karisma och en skön inställning gör mig extra nyfiken på denna man som representerar ett arkitektföretag med 50 anställda. Har förresten ritat Avalon Hotell i Göteborg. Givetvis passar jag på att fråga varför det inte finns GAT produkter i dessa badrum. Han har svar på tal med "Ni borde uppvakta oss mer". Och det är ju rätt. Syns man inte så finns man inte så vad hade jag egentligen förväntat mig. Hursomhelst pryder hans visitkort numera min filofax och nästa gång kommer han inte undan så lätt.

"Ja då går vi in då..." hörs från Robert.

Vid det tillfället vet jag inte säkert vilka det är jag egentligen skall träffa. Alla på jobbet har Haftt kul och sagt att det är centerpartiets Maud men jag är övertygad om att det inte är denna kvinna som kommer. Förmodligen några politiker som man inte hört namnet på eller på poster man inte hade en aning om fanns. Sist i ledet går jag in i rummet, håller mig tätt intill Magnus som sänder ut en trygghet och ett lugn. Men, henne känner jag ju igen. Och henne också. Oj.

"Hej, jag heter Cecilia Malmström" Fram med handen, fast och med hårt handslag presenterar jag mig. Jessica Hansson, VD på GAT.

Nästa person fram.

Cecilia Wigström.

Marit Paulsen.

Så fortsätter det tills jag med darriga ben sätter mig ner i stolen som verkar vara ämnad för mig. Hjälp.

Mittemot mig sitter fyra ministrar och där sitter lilla förvirrade jag och undrar "Vad fasiken gör jag här?".

Mina diskussioner ute i loungen med Tomas om LAS och stor kassa eller inte känns genast så små och oväsentliga och de frågor jag så noga förberett känns som bortblåsta.

VD på Handelskammaren hälsar alla välkomna och presenterar resultatet av den undersökning de gjort, 249 företagare har fått svara på hur finanskrisen påverkat dessa och huruvida man ser ett ljus i tunnel framöver.

Medan han sitter och pratar tittar jag försiktigt mig omkring.

WOW!

Jag är verkligen här.

Oavsett att deltagarna är "vanliga människor" precis som jag, får jag en adrenalin kick över att jag verkligen blivit tillfrågad. Att jag trots allt måste gjort någon form av intryck på de personer jag pratat med på handelskammaren. För här sitter jag nu. På ett möte jag inte efterfrågat men på ett möte som jag bara skulle kunna drömma om att få delta på. 

När jag hittar tillbaka till verkligheten så ser jag att alla blickar är vända mot mig och jag inser. Det är min tur att prata. Jag pratar om hur en svag krona påverkat oss som importörer, hur en euro skulle kunna hjälpa oss. Vad likviditetsproblem innebär för att företag som vårt. Hur ROT avdraget gett vår bransch ett ljus i tunnel. Alla sitter tysta och lyssnar. Antecknar. Nickar instämmande. När jag väl inser att det är mig dem lyssnar på blir mitt svar på Roberts fråga hur jag ser de närmaste 3 månaderna luddigt. Nervositeten har hunnit ikapp.

Sträcker mig efter ett glas med vatten samtidigt som jag ser att vattnet är på väg ut ur glaset pga min nervositet. Ställer sakta tillbaka det. Snabbt vidare till den varma kopp som Johan rekommenderat mig att ta sikte på. Båda händerna runt koppen. Värmen. Känslan av ett lugn som börjar komma tillbaka.

Nästa fråga. Mitt svar.

Ordet går vidare till min trygga vapendragare Magnus.

Klart. Slut.

Jag gjorde det! 

Åsa, du hade trillat baklänges om du hade hört min dragning. 

Varm i kläderna passar jag på att räcka upp handen vid fler tillfällen för att få lov att tycka och tänka till om fler saker. Det här var ju kul!

Så här sitter jag nu. Med visitkort i min kalender som jag förmodligen aldrig kommer nyttja. Förutom Magnus då. Men men en adrenalinkick utan dess like. Över att ha utmanat mig själv med en situation som jag vanligtvis avskyr. Utelämnad åt vargarna.

Men nu i tryggt förvar, i bilen med Camilla. På väg upp till Stockholm.

En kall Corona har aldrig varit så efterlängtad som nu. 

Att vara nervös är som att skita knäck.

Ja då var det det här med måndagsfikan igen. I dagar som dessa måste man se till att värna om sina medarbetare och deras fläsk så därför står det nu en kladdkaka i ugnen. Men då är det minsann inte min tur på massor av veckor. Nu tycker jag att vi tar och styr upp den där listan igen. Men det är ju det här med att föregå med gott exempel. Det gör jag nu.

Helgen har varit lugn men telefonen nära. Skall jag ringa eller skall jag inte.  Det är ju inte så att jag har en langare precis men vid ett tillfälle så utdelades en sådan där liten oval tablett. Inget farligt sa sjuksköterska Anette "men det är ju så mycket charmigare om man är nervös". Nix. Det tycker inte jag. Därför tackade jag min langare Anna att hon introducerade mig till betablockerarens värld. Då var det bröllop och jag skulle vara toastmadame. Alla förväntar sig alltid att jag skall ha så lätt att stå inför massor av människor och säga både det ena och det andra men sådant gör mig skit nervös. Därför kom denna lilla ovala tablett väl till pass. Jag hade fått strikta order av langarens pojkvän att jag skulle testa en halv tablett kvällen innan för att se vilken effekt den hade men det glömde jag. Vem glömmer inte sådant om man skall rimma om 56 gäster? Jag kunde ju inte sova utan att drömma rim. När jag pratade rimmade jag. Mitt liv var ett enda rim den perioden. Hursomhelst så glömde jag ta denna tablett. När jag och bruden, då Jessica Åberg, satt hos frisören kom jag på det. In med tabletten (en hel förstås) och väntan efter den där lugna känslan i kroppen. Men inte ett skit hände. Där sitter bruden och är kolugn och jag är så nervös så att frisören får mer eller mindre be mig om att vara tyst ett tag. Det var ju ett himla tjat på den där skånska flicka.

Väl på plats i Slottsskogen träffade jag langarens pojkvän. han frågade "Hjälper den?". jag känner inte ett skit säger jag och tar en till. Där står jag och kollar på vigseln och försöker koncentrera mig på att en av mina bästa vänner gifter sig med Viktor. Men det var inte lätt. Jag visste att 10 m längre bort finns en plats vid ett bord som blickarna kommer riktas mot flera gånger under kvällen. Att presentera talarna enbart vid namn är uteslutet. Man måste ju vara lite rolig samtidigt som man inte får ta showen från kommande talare. En halv till kan jag väl ta? Anette kan ju sådant här och det var ingen fara. Jag gör det.

Två timmar senare har jag glömt allt om att vara nervös och det är ju hur coolt som helst att stå där och snacka. Sedan att jag snackar lite långsammare än vanligt är ju ingen som noterar. Och när jag kliar mig i håret går det långsammare än när självaste herr Otto gör samma sak på pensionärshemmet. Men det är det ingen som noterar. Jag är en vinnare!

Så nu är jag här igen. Kontakta langaren eller inte? För när Västsvenska Handelskammaren ringer mig och säger att man önskar att jag deltar på ett möte blir jag nervös. Först trodde jag det var någon typ av seminarium eftersom ministrar, VD för Västsvenska Handelskammaren och någon informationschef skulle vara med, men när han senare säger att det är just dessa personer, två personer till från två andra företag och ett runt bord, ja då börjar jag skita knäck.

Förlåt mina burdusa ord men det kan inte beskrivas på annat sätt.

Där skall Fröken Hansson sitta, kring runda bordet och diskutera lågkonjunktur, valutaterminer och hur man som företagare påverkas av en svag krona, hur fordon industrin påverkat denna region, vad ROT avdraget innebär och vad som skulle kunna förbättras. Skattelättnader, arbetsgivaravgifter som skjuts fram, moms som önskas ingå under samma undantag. Ja allt mellan himmel och jord. Med två ministrar från Stockholm. Jag tillsammans med två företagare skall representera denna region. Läskigt. Men spännande samtidigt.

Men dessa människor vet ju inte att jag har en pappa som är dansk som inte kan prata danska, men inte heller svenska. Han har ett eget språk. En mamma som berättar för sina arbetskamrater att min syster "trivs som en sardin i en konservburk" på sitt nya jobb. Samma förvirrade person tror att Sara och Daniel träffat animaler, eller var det kannibaler eller var det kanske talibaner i Egypten. Inget var givetvis rätt. En familj där Boney M och Jerry Williams spelats på hög volym ute i förtältet till husvagnen när dottern skulle försöka sova.

Ja dottern till dessa personer är jag. Och det är jag som skall diskutera lågkonjunkturen med massa höjdare. Jag som tror att man "pepprar" vänner och inte "peppar" vänner. Tack Camilla för att du hjälpte mig att få rätt på detta svåra ord. Hemma på Kyrkogatan 4d i Skåne har man alltid sagt så.

Anna - var är du?

Oskarshamn - I like.

Kan inte titulera Oskarshamn som Sveriges metropol kanske men det finns ett förbaskat gott gäng där i alla fall. Med ett gigantiskt påskägg med 10 kilo godis gjorde vi entré hos Bygghemma.

Ett underbart gäng smålänningar med en affärsidé som får mig att ligga sömnlös på nätterna. Genialt. Enkelt. Precis som det skall vara. 

Nu går hjärnan på högvarv och jag har så många idéer men vet inte riktigt var jag skall börja. Skall bli underbart när Emma kommer, en efterlängtad projektledare med praktikplats under sju veckor hos oss på GAT. 

Funderar på en annan sak. Undrar just vilka värdeord som Swedbank arbetar med?! 

"Enkelhet" tillhör förmodligen inte dessa. Förstår verkligen inte hur man varje gång lyckas ändra på förutsättningarna i sista sekund., istället för att hålla sin del av ett muntligt avtal. Hierarki skapar förvirring och till sist blir allt bara ett maktspel. 

Minns mitt första möte med Swedbank när jag vill förhandla upp en checkkredit från 100 000 kr till 600 000 kr. Skit nervös och förmodligen glasögon på nästippen och svart klädsel för att undvika nervösa lökringar under armarna. Varför bli så nervös? Men det blev jag. Verkligen.

Bad mer eller mindre om ursäkt för att man fanns till och bad så snällt om en utökad kredit, i en tid då efterfrågan var stor och med en högkonjunktur som blomstrade. Mycket har förändrats men den är nog mer jag och GAT som står för denna förändring. Redan för 4 år sedan visade Swedbank en sida som var uppbyggd av den ena kreditkommittén efter det andra och det var egentligen ingen som kunde ta några beslut. Idag fungerar det på samma sätt trots att vår relation numera är betydligt bättre. Nu har lökringarna ersatts av kontinuerliga månadsmöten med banken där jag sitter avslappnad i stolen iförd i ett par stora jeans och t-shirt. Banken är fortfarande en viktig bricka i spelet men nu är checkkrediten några miljoner högre och jag kan lättare förklara varför den behöver vara det. 

Men idag skötte man det inte snyggt. Om jag är besviken så kan jag ju bara föreställa mig hur arg en av våra delägare var idag på mötet. Nej, då var det skönt att vara i Oskarshamn och planera en trädgård och filmning av utomhusspa och uppmuntra Bygghemma till ett ännu bättre samarbete. Skit i banken. Vi löser detta själva. Dessutom kanske GAT snart pryder tv-skärmen....

Av med klackaskorna och på med bikini!

Ibland orkar man inte vara seriös utan måste helt enkelt rasera den där bilden och ge utrymme för sin trettioårs kris. För dig som är trettio och anser att den inte kommit så är det skitsnack. Den finns där, jag lovar! Jag är ändå lyckligt lottad och tillhör nästan 80-talisterna så än finns det hopp. En mogen tjugonioåring helt enkelt. Så den här sommaren tänker jag nyttja min rätt till semester och kommer dra iväg med tjejerna till Frankrike med Surfakademin. Och ja, mitt följe börjar också närma sig trettio. Men vad spelar det egentligen för roll. Det är modernt med yngre manliga följeslagare och jag kan lova att så vältränad och tajta som vi nu är har vi aldrig varit.

Nej den här resan kommer bli underbar.

Ser en strand framför mig, en sliten solstol, en kall Corona, vänner som sprattlar i vattnet, solglajjor på nästippen och skön musik i bakgrunden. Trettio eller inte. Spelar mindre roll.

Klackaskorna lämnas hemma för nu skall det surfas. Barfota!

Danmark är innebär inte alltid kalla Tuborg. Idag gällde besöket ett helt annat. Affärer.

Ibland undrar jag varifrån jag har mitt behov av att allt skall gå så snabbt

 "Chip chop" så skall det lösa sig. Det måste hända saker, hela tiden. Nu, inte imorgon.

Så nu sitter jag här ännu en gång med en frustation över något jag inte själv kan påverka. Har gjort en presentation som jag är stolt över och tror att jag, tillsammans med Petter och Gunnar, gjorde ett bra intryck hos Företaget men ändå så är jag inte riktigt nöjd. Att man skall göra en återkoppling nästa vecka är väl i och för sig bra och snabbt men jag skulle önskat mer engagemang. Samtidigt är jag medveten om att man arbetar med en annan strategi parallellt och att vårt eventuella framtida samarbete inte är lika viktigt för Företaget som det är för oss. I nuläget. I förlängningen är det precis tvärtom, man har allt att vinna av att etablera ett samarbete med oss men frågan är om man förstår det. "Kan själv" är populärt och jag tror att man många gånger undervärderar möjligheterna av ett samarbete, konkurrenter eller inte. Man är aldrig lika stark ensam som tillsammans. Nej egentligen så är jag övertygad om att svaret kommer bli positivt men jag skulle vilja ha svaret nu. Inte i nästa vecka. Det är otroligt frustrerande att inte få möjlighet att köra 190 utan att jag hela tiden tvingas köra två parallella spår vilket är omöjligt att göra helhjärtat. Dessutom tror jag inte på nuvarande strategi, det behövs en förändring och den måste ske nu. Ett affärsområde i taget och vårt nya säljbolag är ett faktum. Det finns så mycket möjligheter och jag ser fram emot att inte spara oss till ett positivt resultat utan lämna den här förbannande uppförsbacken och gasa istället för att bromsa. En klok man sa en gång "Det går inte att bromsa i en uppförsbacke" och det är sant. 

Jag ser fram emot att kunna använda måndagsfikan, med Viktors återkommande muffins, till att äntligen kunna "betala tillbaka" genom att ge mina underbara medarbetare positiva nyheter. Att jag springer runt med ett leende på läpparna och ser möjligheter och inte problem är en sak men det hjälper inte oavsett hur mycket jag än försöker. Man vill även se action, det måste hända något och det känner vi alla mer eller mindre. Och med mitt tålamod vill jag se det hända NU!

Syster Yster brukar poängtera att jag inte får glömma att ibland stanna upp för att se vad man faktiskt åstadkommit under dessa fyra år men detta glömmer man lätt. Ribban höjs, högre och högre och man glömmer prisutdelningen under vägen. Herregud, när man tänker efter...vem trodde att GAT skulle omsätta drygt trettio miljoner. Inte jag i alla fall och jag tror att många instämmer. Mackan, hade jag sagt det för fem år sedan skulle du skrattat. Hör dig säga

 "Jessica, är du galen eller!? Du som är så förvirrad i dina gummiskor med ölflaskan som käraste vän." Inte för att jag var alkoholist, långt ifrån men jag gillade onekligen att festa.

Ja vem kunde ana.

MEN än är jag inte nöjd. 

Om Företaget säger ja till ett samarbete då ser jag stora möjligheter att nå upp till det berömda strecket med två nollor. Tänk vilken kick att kunna presentera en produktportfölj med ett så känt varumärke. Kan man då addera ytterligare något så lovar jag mig själv att äntligen korka upp den flaska Moet som ligger där hemma. Då är det verkligen dags att fira.

Så jag får väl helt enkelt stilla mitt tålamod och låta saker och ting ta sin tid. På måndag är det Viktor som skall baka, troligtvis muffins, och vi får helt enkelt köra det vanliga "tugget" och Hans får tillfälle att knäcka ännu en tumme under kommande vecka. För dessa håller han hårt. Tänk. Vad hade GAT varit utan mina underbara medarbetare.

Tick-tack, tick-tack...undrar just om det är meningen att klockan skall låta så mycket?! Låter precis som hemma hos någon gammal mormor, men lukten är annorlunda. Dessutom har jag EN trasmatta i köket, inte tio. Undrar just när Linda dyker upp. Nog för att hon inte äter flottig bacon och hon hade nog hoppat över min måltid i alla fall men det skulle vara trevligt att ha henne här. Locket på oregano burken trillade av och maten blev grönare än den grönaste mögelost. Men man får fina prickar mellan tänderna.

Då jag ersatt alla "jag måste" till "jag borde" så skulle man kunna summera att jag borde verkligen ta tag i inkorgen i mailboxen. Det är röda flaggor precis överallt och efter att ha läst ett mail så markerar jag det som "oläst" direkt. Då fortsätter det vara så där mörkt och svart så det är helt omöjligt att missa det nästa gång man scrollar ner i listan. Det är bra. Eller så inte. 

Gitta, du borde verkligen åka hem från den där läskiga kryssningen och släppa vinglaset med äckligt vitt vin och istället komma hit och lära mig "mappandet". För visst är det väl så, du har inte ett enda mörkt svart mail längre än ett par sekunder?! Du behöver inte svara, jag vet.

Har funderat lite över det där pling-ljudet som låter varje gång det dimper ner ett nytt mail. Man borde väl kunna göra det mindre stressande och mer upplyftande. Varför inte en slinga från någon grym artist. Frida Hyvönen känns som lugn musik för öronen.

Men det är väl så här det är och skall vara när man har mycket att göra.

Men då värmer det extra gott när ett av dessa mail innehåller värmande rader om att vår snabba respons var just en av anledningarna till att hon valde GAT

Att det är just saker som dessa som gör att man väljer ett fabrikat framför ett annat. Gulligt mail men det dåliga samvetet ligger där bak och smyger trots allt. För de mörka svarta mailen är fler än de andra. Men jag försöker.

Fredagen stundar och såväl veckans fredagsrapport. Tre minuter över sju på kvällen loggar jag in på Swedbanks hemsida, kollar vad som finns på kontot och gör en snabb summering av läget. Positivt eller negativt. Hur var det föregående vecka och kommer jag kunna svara på frågorna om kassan försämrats? Har jag några tankar kring varför det blivit på ett eller annat sätt?

Men något säger mig att denna fredagsrapport till bank och övriga delägare kommer bli bättre än vanligt. Skulle gärna bifogat en bild på Mats när han kommer in på lagret och skriker " VA????". Både jag och Viktor ler lite smått och funderar på varför nu detta utbrott. Men det är ju egentligen inte så konstigt, sist kunde han inte öppna porten in till lagret och Viktor kunde inte få in radiokanalen. För det är så vi mäter när vi har för mycket på lager och binder för mycket kapital. Kan Viktor njuta av Morgongänget eller inte. Nästan i alla fall.

Sen kollar vi även på papperna från inventeringen förstås men det går snabbare med radion.

Men fågelholken Mats är ett bevis på att vi går mot rätt håll, mindre på lager och större rörelsekapital. Tänk Anna-Karin, alla de gånger du tjatat om denna förbaskade likviditet, det är i dagar som denna man förstår hur viktigt det är och att man kan använda det som en konkurrensfördel. Så min analys över vårt kassaflöde kommer vara bättre denna fredag och jag hoppas att vi inte är alltför långt borta från prognosen. Men då tänker jag ta fram orderstocken och visa vad vi faktiskt skulle kunnat leverera och fakturera OM inte Mats sett ut som en fågelholk. Men pest eller kolera heter det ju. Nej denna fredagsrapport kommer vara positiv - rörelsekapital, möte avklarat med första steget mot ny strategi och möte bokat med företaget som står högst upp på listan över potentiella samarbetspartners den 4:e mars.

Ja du Per, du borde aldrig kastat ut mig ur den där montern för du gjorde mig ännu mer laddad.

Tick-tack tick-tack...klockan är 20.17 och de mörka svarta mailen skall raderas!

Jag är inspirerad.

Dessutom så sprätter det i fingrarna så jag bara måste. Nu är jag här för att stanna!