söndag 28 februari 2010

Jag har kavlat upp armarna. Konkurrenterna tappar hakan.


Någon har sagt att det är oerhört dumt att anställa sina vänner och att driva bolag med den person man lever med. Mycket korkat påstående tycker jag. För det finns väl ändå inga människor man litar mer på än sina vänner och sin familj?! Lojalare medarbetare är svårt att hitta. Dessutom får man möjlighet att umgås med de personer man gillar och får dela upp- och nedgångar tillsammans. Så nu har jag gjort det igen. Och har dessutom en plan på att göra det igen. Operation "du-trivs-ju-egentligen-inte-på-jobbet-det-finns-så-mycket-bättre" har börjat. Dessutom är det dags att hoppa in i helikoptern och införskaffa sig ett annat perspektiv. Min uppgift som verkställande direktörska är ju trots allt att utveckla bolaget och varför inte göra det tillsammans med personer man vet kan bidra till detta.
Sitter här i soffan denna dag med en skön känsla i magen. En känsla som kan liknas vid en varm sommardag på motorvägen, körandes lite för fort och med tokigt hög musik som pumpar från högtalarna. Denna känsla har jag för att jag känner att vi har något stort på gång. Det häftigaste av allt är att jag på styrelsemötena kan konstatera att jag, trots mina få år som egen företagare, har upplevt mer än andra personer som varit VD på stora företag i mängder av år. För skall man ta sig framåt här i världen så kan inte allt vara en dans på röda rosor. Jonte kunde inte sammanfatta det bättre än han gjorde vid frukosten idag;
"Men, var ni inte enbart två personer i somras?!"
Jo det var vi. Vi har varit tio. Gick ner till två. Och nu är vi åtta igen och fler skall vi bli. Har några delägare som gärna skulle slängt in en kommentar om raden ovan men faktum är att man inte kan bromsa i en uppförsbacke. Samtidigt får man inte glömma att det skall vara kul att driva företag och inte enbart slit. Så nu tycker jag att vår vän tar sitt förnuft tillfånga och bryter barriärer tillsammans med oss på Dimma och får konkurrenterna att tappa hakan.
30 miljoner nästa.

söndag 14 februari 2010

Sköt dig själv och skit i andra.

Har alltid varit svag för norrmän. Eller kanske är det inte dessa i sig utan kanske mer språket. Gulligt på något sätt. Men jag tar genast tillbaka allt vackert jag sagt om detta språk och dessa personer. Än en gång får man det bevisat. Den här branschen är så liten. Som så många andra antagligen. Det är samtal som det i fredags, från en hysterisk norrman, som är anledningen till varför jag inte valt att rekrytera från branschen denna gång. Mängder av skitsnack och alla har koll på varandra och sladdrar till höger och vänster. Och jag får mig en utskällning för att jag inte har koll på branschen. Jag blir så matt. Jag skiter väl fullständigt i om han eller hon har börjat hos en konkurrent eller om han eller hon tog med sig alla kunder i bagaget. Eller vem som arbetat med badkar längst och anser sig veta mest. Eller vem som har dialog med vem. Uppköp eller inte. Skulle jag lägga tid på alla dessa rykten så skulle jag ju inte hinna göra något annat. Starta en Facebook-grupp då för tusan. Att dessutom titulera mig "lilla vän" gör mig tokig. Nog för att jag är tjej, hoppas det inte råder något tvivel om detta, men jag är inte någon "lilla vän" eller "lilla gumman" för det. Jag är 177 cm lång och är 30 år gammal för sjutton.
Nej du Roger.
Ta och lägg ner ditt snack om advokater och annat och låt istället bästa man eller kvinna (!) vinna istället. Kan du inte sälja dina produkter på annat sätt än att hota upp folk så tycker jag synd om dig.
In i Dimma(n).

Till minne (?) av www.dimmabad.se

torsdag 14 januari 2010

Det kliar...Dags att vidga vyerna


Fem år och ett antal månader.
Ja så lång tid är det faktiskt mellan sommaren 2004 och vintern 2010.
Kan väl vara rörande överens om att det trots allt är en ganska lång tid. Däremellan har det blivit ett och annat nytt projekt, inte allra minst www.designshilmersson.se, men entreprenör tarmen kliar mer än någonsin.
Inte för att jag inte kan sysselsätta mig med GAT, tvärtom, utan mer för att det öppnats upp dörrar och en kär vän lagt några extra pinnar på brasan. Och det är ju inte mycket som krävs innan idéerna är många.
Att få möjlighet att utveckla tre bolag parallellt hade ju varit underbart, inte allra minst när man i två av dessa skulle ha fantastiska vänner som förstår och brinner för något minst lika mycket.


25 miljoner kronor.
En siffra men egentligen inte så mycket mer. Inte för någon som blivit fartblind på vägen och som glömmer alltför ofta att stanna upp och reflektera. För när man tänker efter så är det en ganska häftig känsla trots allt. Att lyckats åstadkomma något stort på en förhållandevis kort period. Men för ett antal personer så börjar genast den svenska bittra avundsjukan sätta igång. Eller varför inte den mest korkade fråga man kan tänkas ställa
"Då kan du ju handla den där shyssta brädan på företaget"
Yeah right! Lägg ner. Googla och skaffa dig lite kunskap.

1. Moms är ingen förening.
2. Moms är inget som är bra att få tillbaka varje månad (din verksamhet suger antagligen då)
3. En shysst bräda till backen är svårt att motivera för Skatteverket i en verksamhet som säljer badkar.

Dessutom har jag slitit för att uppnå detta resultat, jag och mina kollegor. Så nej, det är ingen dans på röda rosor. Det är en livsstil och jag gillar den.
Så nu är det dags att introducera ytterligare en kär vän till denna livsstil och vad vore väl bättre än att starta i Indien...

Och nej. Det är ingen bussförbindelse mellan Göteborg och Goa.

lördag 2 januari 2010

Tvåtusennio till tvåtusentio

Jaha. Då var det ett nytt år igen. Nyårslöften slutade jag med för längesedan, löftet var redan brutet veckan därpå. Men däremot så kan man ju tänka på vad man vill och faktiskt ska hitta på under tvåtusentio.
Indien i januari, Amstedam i april, Milano i maj, lång semester i Californien i september.
GAT till Dimma.
Design S. Hilmersson växer.
Butik startas.
Fräknar pryder näsan ett par gånger.
Jag köper något som kan vara bra att ha till vänner som fått små knoddar.
Fikar med Bert Karlsson, inspireras.
Årets julklapp 2010 - spabad till trädgården?
Livslistan börjat betas av.
Struntar i att stuka foten.
Kunna knacka med fingrarna i bordet så det låter sådär som det bara kan göra när man inte biter på naglarna.
Bröllop.
30 års fest i Onsala.
Ostbricka. Alldeles strax faktiskt.
Några timmar på Bris.
Fler engelska böcker.
Skoda till BMW. Passagerare.
Fjäskar för Ingmar i Sälen. Myser med vänner. Hoppas på vita kullar.
Listan kan göras lång men nu måste jag borsta tänderna.
Onsala väntar.
Gott nytt och allt det där.



måndag 7 december 2009

Rakt opp i höjden...


...kommer falla ner, kommer falla tungt....(glöm inte sjunga på skånska)
Men det spelar mindre roll.
Livslistan är gjord, servetterna är sparade och inramade och det finns ingen återvändo.
Petter kör 1,5 m backside air i vert och jag kör 1 m dropp i miniramp.
Mesigt kan tyckas men du skall veta att den där bräddan rullar rätt snabbt med 178 cm skånska ovanpå.
Fram tills dess (finns en hel del på listan innan...) så tack Petter. Jag blir inspirerad.

fredag 30 oktober 2009

Från praktikant till GATtare till omslagsflicka.


En resa på karriärstegen.
Det är inte alla som får pryda en kartong (inspirerad av min underbara vän Linda) från Godisboxen med självaste VDn på GAT.
Det måste ju vem som helst förstå. Så även Emma.
En bild som denna är viktiga för våra kunder men även för oss. Att få en kartong med godis, en personlig hälsning och två tummar upp är ju ett bevis på att man gjort ett fantastiskt bra jobb. Och det har Anders, Daniel och Jessica på Drytrend.com. Att vi dessutom får möjlighet att under tre veckor synas på kanal 5 är ju inte mindre uppskattat från vår sida.
Nu är det ju i ärlighetens namn så att vi har en väldigt platt organisation och att oavsett om man är "självaste" VD eller inte så har man lika stor del i de framsteg vi nu gör. För dessa framsteg gör vi tillsammans på GAT och tack vare våra underbara kunder.
Med prestigelösa medarbetare och högt i tak kommer man långt. Tillsammans.
Så Emma. Kasta stegen åt sidan. Praktikant eller inte. Studiemedel eller lön. Marknadsassistent eller VD. Spelar mindre roll. För jag uppskattade dina insatser precis lika mycket när du var hos oss och praktiserade som nu när du är anställd och pryder en kartong tillsammans med mig och flottig panna (måste vara kameran!).
Du har varit med under den resa som vi lyckats göra på kort tid och fram tills idag. Ser förhoppningsvis precis som jag möjligheterna med kunder såsom Drytrend som är offensiva och alerta men även den friska fläkt som nu sveper över lokalerna med nya ambitiösa medarbetare. Praktikanter eller inte. Hos oss är man en GATtare oavsett!

GAT (GÄÄÄT) på Kanal 5 - se och njut!


torsdag 8 oktober 2009

Blir stolt-vilka kandidater!


Sen som vanligt. Hur kan det komma sig att mina rangliga ben, mina blommiga resväska och min stressade kropp alltid stiger på tåget samtidigt som man säger "Dörrarna stängs"? Men det är som jag och min kära vän konstaterade under min förra resa till Stockholm - det har en tendens att alltid lösa sig och detta är just anledningen till att man fortsätter på samma sätt. Men, det ÄR stressande. Nästa gång lovar och svär jag att jag skall gå upp 10 minuter tidigare. Stackars taxichaufför. Rött ljus. Stressad skånska. Men fram kom jag, i tid.
Väl på plats i Stockholm hinner jag precis landa på Scandic Malmen på Söder när första kandidaten är på plats. Det är nu jag förstår varför vår kära byrå WonderBrand envisats med att jag och Petter skall vara med på bild. Och trots mängder av retusch av bilden på mig så måste det finnas någon likhet. Han kände igen mig från katalogen.
Efter tre inspirerade intervjuer, tre koppar Söder teblandning lutar jag mig då tillbaka och bara ler. För jag kan inget annat göra när jag ges möjlighet att välja mellan tre underbart ljuvliga kandidater som alla tre hoppas på att få börja arbeta som säljare hos oss på GAT. Vilken känsla. När en av dessa dessutom varit ute hos en av våra kunder och agerat kund gjorde mig minst sagt rörd. Eller när en annan lokaliserat de tomma ytor och kollat in varje län och vår täckning idag i aktuellt distrikt. Kommer med konkreta förslag om hur han skulle kunna förbättra samtidigt som att alla tre är ödmjuka för Per-Olof som man skall efterträda.
Imorgon är det dags igen. Fyra nya intervjuer. Fyra nya infallsvinklar och fyra nya svåra val.
Oavsett vem det än må bli så kommer det enbart bli ett nöje att introducera denna person till GAT. Emma, häng inte läpp. Nu kör vi så det ryker!