Det kliar...Dags att vidga vyerna

Fem år och ett antal månader.

Ja så lång tid är det faktiskt mellan sommaren 2004 och vintern 2010.

Kan väl vara rörande överens om att det trots allt är en ganska lång tid. Däremellan har det blivit ett och annat nytt projekt, inte allra minst www.designshilmersson.se, men entreprenör tarmen kliar mer än någonsin.

Inte för att jag inte kan sysselsätta mig med GAT, tvärtom, utan mer för att det öppnats upp dörrar och en kär vän lagt några extra pinnar på brasan. Och det är ju inte mycket som krävs innan idéerna är många.

Att få möjlighet att utveckla tre bolag parallellt hade ju varit underbart, inte allra minst när man i två av dessa skulle ha fantastiska vänner som förstår och brinner för något minst lika mycket.

25 miljoner kronor.

En siffra men egentligen inte så mycket mer. Inte för någon som blivit fartblind på vägen och som glömmer alltför ofta att stanna upp och reflektera. För när man tänker efter så är det en ganska häftig känsla trots allt. Att lyckats åstadkomma något stort på en förhållandevis kort period. Men för ett antal personer så börjar genast den svenska bittra avundsjukan sätta igång. Eller varför inte den mest korkade fråga man kan tänkas ställa

"Då kan du ju handla den där shyssta brädan på företaget"

Yeah right! Lägg ner. Googla och skaffa dig lite kunskap.

1. Moms är ingen förening.

2. Moms är inget som är bra att få tillbaka varje månad (din verksamhet suger antagligen då)

3. En shysst bräda till backen är svårt att motivera för Skatteverket i en verksamhet som säljer badkar.

Dessutom har jag slitit för att uppnå detta resultat, jag och mina kollegor. Så nej, det är ingen dans på röda rosor. Det är en livsstil och jag gillar den.

Så nu är det dags att introducera ytterligare en kär vän till denna livsstil och vad vore väl bättre än att starta i Indien...

Och nej. Det är ingen bussförbindelse mellan Göteborg och Goa.

Tvåtusennio till tvåtusentio

Jaha. Då var det ett nytt år igen. Nyårslöften slutade jag med för längesedan, löftet var redan brutet veckan därpå. Men däremot så kan man ju tänka på vad man vill och faktiskt ska hitta på under tvåtusentio.

Indien i januari, Amstedam i april, Milano i maj, lång semester i Californien i september.

GAT till Dimma.

Design S. Hilmersson växer.

Butik startas.

Fräknar pryder näsan ett par gånger.

Jag köper något som kan vara bra att ha till vänner som fått små knoddar.

Fikar med Bert Karlsson, inspireras.

Årets julklapp 2010 - spabad till trädgården?

Livslistan börjat betas av.

Struntar i att stuka foten.

Kunna knacka med fingrarna i bordet så det låter sådär som det bara kan göra när man inte biter på naglarna.

Bröllop.

30 års fest i Onsala.

Ostbricka. Alldeles strax faktiskt.

Några timmar på Bris.

Fler engelska böcker.

Skoda till BMW. Passagerare.

Fjäskar för Ingmar i Sälen. Myser med vänner. Hoppas på vita kullar.

Listan kan göras lång men nu måste jag borsta tänderna.

Onsala väntar.

Gott nytt och allt det där.

Rakt opp i höjden...

...kommer falla ner, kommer falla tungt....(glöm inte sjunga på skånska)

Men det spelar mindre roll.

Livslistan är gjord, servetterna är sparade och inramade och det finns ingen återvändo.

Petter kör 1,5 m backside air i vert och jag kör 1 m dropp i miniramp.

Mesigt kan tyckas men du skall veta att den där bräddan rullar rätt snabbt med 178 cm skånska ovanpå.

Fram tills dess (finns en hel del på listan innan...) så tack Petter. Jag blir inspirerad.

Från praktikant till GATtare till omslagsflicka.

En resa på karriärstegen.

Det är inte alla som får pryda en kartong (inspirerad av min underbara vän Linda) från Godisboxen med självaste VDn på GAT.

Det måste ju vem som helst förstå. Så även Emma.

En bild som denna är viktiga för våra kunder men även för oss. Att få en kartong med godis, en personlig hälsning och två tummar upp är ju ett bevis på att man gjort ett fantastiskt bra jobb. Och det har Anders, Daniel och Jessica på Drytrend.com. Att vi dessutom får möjlighet att under tre veckor synas på kanal 5 är ju inte mindre uppskattat från vår sida.

Nu är det ju i ärlighetens namn så att vi har en väldigt platt organisation och att oavsett om man är "självaste" VD eller inte så har man lika stor del i de framsteg vi nu gör. För dessa framsteg gör vi tillsammans på GAT och tack vare våra underbara kunder.

Med prestigelösa medarbetare och högt i tak kommer man långt. Tillsammans.

Så Emma. Kasta stegen åt sidan. Praktikant eller inte. Studiemedel eller lön. Marknadsassistent eller VD. Spelar mindre roll. För jag uppskattade dina insatser precis lika mycket när du var hos oss och praktiserade som nu när du är anställd och pryder en kartong tillsammans med mig och flottig panna (måste vara kameran!).

Du har varit med under den resa som vi lyckats göra på kort tid och fram tills idag. Ser förhoppningsvis precis som jag möjligheterna med kunder såsom Drytrend som är offensiva och alerta men även den friska fläkt som nu sveper över lokalerna med nya ambitiösa medarbetare. Praktikanter eller inte. Hos oss är man en GATtare oavsett!

GAT (GÄÄÄT) på Kanal 5 - se och njut!

Blir stolt-vilka kandidater!

Sen som vanligt. Hur kan det komma sig att mina rangliga ben, mina blommiga resväska och min stressade kropp alltid stiger på tåget samtidigt som man säger "Dörrarna stängs"? Men det är som jag och min kära vän konstaterade under min förra resa till Stockholm - det har en tendens att alltid lösa sig och detta är just anledningen till att man fortsätter på samma sätt. Men, det ÄR stressande. Nästa gång lovar och svär jag att jag skall gå upp 10 minuter tidigare. Stackars taxichaufför. Rött ljus. Stressad skånska. Men fram kom jag, i tid.

Väl på plats i Stockholm hinner jag precis landa på Scandic Malmen på Söder när första kandidaten är på plats. Det är nu jag förstår varför vår kära byrå WonderBrand envisats med att jag och Petter skall vara med på bild. Och trots mängder av retusch av bilden på mig så måste det finnas någon likhet. Han kände igen mig från katalogen.

Efter tre inspirerade intervjuer, tre koppar Söder teblandning lutar jag mig då tillbaka och bara ler. För jag kan inget annat göra när jag ges möjlighet att välja mellan tre underbart ljuvliga kandidater som alla tre hoppas på att få börja arbeta som säljare hos oss på GAT. Vilken känsla. När en av dessa dessutom varit ute hos en av våra kunder och agerat kund gjorde mig minst sagt rörd. Eller när en annan lokaliserat de tomma ytor och kollat in varje län och vår täckning idag i aktuellt distrikt. Kommer med konkreta förslag om hur han skulle kunna förbättra samtidigt som att alla tre är ödmjuka för Per-Olof som man skall efterträda.

Imorgon är det dags igen. Fyra nya intervjuer. Fyra nya infallsvinklar och fyra nya svåra val.

Oavsett vem det än må bli så kommer det enbart bli ett nöje att introducera denna person till GAT. Emma, häng inte läpp. Nu kör vi så det ryker!

Prioritera. Det går inte att stava.

Och inte heller att uttala. Det låter så lätt när man hör ordet. Klingar så där fint i öronen och man ser hur personen framför artikulerar för att uttala detta ord med vördnad. Men jag, ja jag avskyr det. För hur kan man få något att låta så lätt men som är så svårt? För om det nu varit så lätt så borde väl jag ändå inte suttit här denna kväll och gjort allt för att kunna lyfta bläckpennan mot det pappret med den långa listan. Stryk. Flera gånger. Fram och tillbaka. Den listan som har för avsikt att bli kortare men som enbart blir längre och längre. Men jag har noterat en förändring. Punkterna blir mer och mer fokuserade på försäljning och mindre på besparingar. Som en av GATs delägare så ofta brukar säga "Det finns alltid mer att spara". Säkert men när har man hamnat i det läge där det inte längre är kul och inte värt all tid och energi? Oavsett så är trenden bruten. Negativt mot positivt. Historik mot framtid.

Igår besökte två studenter från Handels oss. Ville ställa lite frågor gällande verksamhet, marknad, mål, hot och styrkor...ja allt som hör ett skolexempel till. Stackare. Måste skrämt bort allt vad starta företag heter. Men det är ju faktiskt så det är. Det är inte hämtat från skolböckerna, det är verkligheten man arbetar med och denna kan man inte förutspå. När man frågade hur mycket av min tid som går åt till operativt arbete och planeringsarbete så var jag tvungen att le. 90/10. Inga bra tal. Inga tal som dyker upp i skolböckerna.

Men en vardag i mitt liv som egen företagare.

Men mitt bland alla dessa punkter på att-göra-listan måste jag ändå konstatera.

Det är förbannat kul.

MEN. Måste bara lyssna lite mer på Åsa. "Prioritera innan du går sönder." Så exakt nu skall jag:

1. Prioritera ett hett bad, dock inte bubbel. Bagaren äter ju inte sitt eget bröd sägs det ju.

2. Meddela min bundsförvant Gitta i samma situation att göra detsamma.

3. Tänka på hur länge killen till min hyresgäst förra helgen i Stockholm arbetade.

Egentligen har jag ju det ganska bra.

- Sälj så det ryker!

Underbara jag?

Idag har det varit en sådan där dag då ordet "chef" klingat förbaskat bra i mun.

Jag är chef.

Jag ÄR chef.

Så det så.

Och i all misär så kom då Posten...

Funderar och funderar på vad jag gjort för det paket som landade så fint på mitt skrivbord idag. Det kan ju inte vara för att jag lagar goda middagar när vi träffas.

- Nej det är aldrig min uppgift.

Det kan ju inte vara för att jag ger tydliga och raka råd.

- Nej, eftersom jag oftast resonerar samtidigt som jag ger råd så kan jag nog upplevas som förvirrad.

Det skulle däremot kunna vara för att jag äter fint det som bjuds och lyssnar och snurrar gärna till det MEN är det verkligen anledningen?

Oavsett så blev jag i alla fall mycket glad.

Visste du förresten att "käck" tillhör mitt favoritgodis?