Men det gör egentligen inte så mycket.Hösten har sin charm även den.
Dessutom har jag precis konstaterat att jag inte förstår att jag enbart har 2,5 månad kvar på min väl använda kontorsstol på Dimma. 6 år. När man tänker efter riktigt noga är det ju otroligt länge. En femtedel av mitt liv.
Ja en femtedel har jag försökt få Fru Svensson att förstå att hon skall köpa badkar. Oj. Snacka om att vara tjatig.
Alla säger ju att det tar "sååååå" mycket tid att ha barn och det kanske det gör. Men är man van att arbeta minst 50 h per vecka och har gjort det i 6 år så borde ju åtminstone energin finnas där. Eller?!
Eftersom min kära Iphone alltid ligger vid sängen och klockan måste ställas varje kväll så har jag nu börjat skriva upp antal timmar jag jobbar. En riktigt bra strategi, speciellt när det är 2,5 månad innan man lämnar skeppet (för ett tag!) och när man dessutom är tröttare än någonsin. Hursomhelst så är det ju skrämmande hur många timmar man lägger på arbetet.
80 h på en vecka, är det sunt? Jag vet inte riktigt men det är ju förbannat kul. Men lite distans kan nog inte skada. Så nu ser jag fram emot att ägna en del av dessa timmar tillsammans med mina vänner istället men då är ju frågan om dessa kommer välja bort mig för att jag har något snorigt och skrikit bredvid mig?! Men jag kommer behöva er. Kommer ju klättra på väggarna och det är ju begränsat vad man kan renovera och bygga om i 70 kvm lägenhet. Dessutom så behöver jag någon som kan vara en bra förebild och sjunga sådana där fina barnsånger och annat tjafs för det kommer inte jag kunna lösa. Tanken är väl inte att man skall skrämma sitt barn. Nej. Nu skriver jag det så att det finns på riktigt. Då kan jag alltid gå tillbaka och läsa mina rader, ta mig själv i kragen, be någon slå mig hårt i ansiktet och återgå till mitt gamla jag.
Jag tänker inte bli någon fet, illaluktanade Kaffe Latte morsa som föredrar att diskutera avföringens konsistens framför vännernas kväll på krogen. Eller sitta där på fiket, efter att ha kört över hälsenorna på gästerna med barnvagnen, med mina utslitna grå joggingbyxor med fläckar av välling.
Så nu är det gjort.
Nej jag tror på en höst och en vinter med ny fräsch inspiration och skall bevisa att det går att driva företag, starta nytt (två) och vara en underbar morsa - Samtidigt!
Sist men inte minst måste jag varna för kommande filmer framöver.
Mina drömmar kommer numera bli manus.
Först ut är "Vännen Anna som får skinnet avslitet med vinkelsåg", efter denna kommer "Barnet som inte var mitt men som jag snodde från leverantören".
Nåväl. Vad är en bal på slottet...
Ps. Nej Camilla. Det är inte grogg i glaset!
Ps igen. För er som tror att vikten är en allmän egendom när man är gravid så kan jag meddela, att ja. Jag har gått upp i vikt. Lite fetare, men de flesta kilo på framsida av överkropp, närmare bestämt 8 kg. Dubbelhaka på bilden är enbart på grund av dålig fotograf (syster) och fånigt leende med dryck i mun.
